coldestwinter

Jag har en dröm. Om att bli fri. Slippa lyssna på vad andra tycker och tänker om mina misstag och mitt liv. Bli fri, från allt och alla. Leva mitt liv utan att bli kommenterad över varenda lilla sak jag gör. Det kommer bli svårt att nå min dröm, det vet jag mycket väl. Men det jag inte klarar av är att människor runt omkring mig inte tror att jag kommer lyckas. Fattar ni inte? Ni hjälper inte på någon sätt. Har ni ingenting att säga, håll bara käften då! Jag har inga ord att beskriva er med, det finns ingenting värre än er, sådana människor som tittar ner på en, tror inte på en. Ni kan alla dra åt helvete. För snart är jag fri. Ingen skuld, ingen fånge i eran lilla bur. Och ni vet innerst inne att jag kommer klara det. Jag tänker kämpa för att få det jag vill ha, det gör jag alltid. Jag ger inte upp. Jag är inte svag, jag är inte som er. Jag har gått igenom mycket i mitt liv, ni anar inte hur mycket skit jag har fått ta i alla dessa år. Det finns saker som jag inte ens berättar till mina närmaste. Och vet ni varför? För att det är så jävla smärtsamt att prata om det. Den smärtan som jag känner inuti mitt bröst så fort jag yttrar ett ord om mitt förflutna tar död på mig och jag tystnar, ler och skrattar som om jag inte hade nämnt någonting alls. Ni förstår inte, och det kommer ni nog aldrig göra heller. Synd.